söndag 3 december 2017

3 december 2017, utdrag ur dagboken - ohållbarhet och ett försonande ljus



Det har blivit december och årets mörkaste månad. Det är första advent och tre veckor till julafton. Årets mest onödiga köpfest har sedan länge dragit igång.

Jag försöker delta i denna köpfest så lite som möjligt. Just denna söndag gjorde jag ett undantag. Begav mig till masskonsumtionens Mecka i Luleå - Storheden. Faktiskt ovanligt lugnt, men så var jag där just när köptemplen öppnade.

Mitt första stopp blev sportkedjan XXL för koll på snöskor för vinterns utfärder till stugan. Det blev inget köp av snöskor i detta självutnämnda lågprisvaruhus. Visst fanns här snöskor i olika varianter, men jag kunde konstatera att de jag tänkt mig inte var ett dugg billigare än de som finns på sportbutikerna i Luleå centrum...och då ska jag förstås handla dem där. Vandrar ut från det s k lågprisvaruhuset konstaterande att det per automatik inte är billigare där. Däremot fanns det prylar i hissnade mängd. Tänkte - dem ska köpa allt detta?

Sedan bar det vidare till sängvaruhuset Sova. Jag tyckte att min 17-åriga gamla Solebosäng behövde en uppfräschning. Sängen är det inget fel på, men bäddmadrassen har sett sina bättre dagar. Den unga tjejen som hjälpte till upplevde mig nog närmast som ett UFO när jag pratade om den gamla Solebosängen i positiva ordalag. Hade jag varit en typisk konsument hade jag bytt ut den för länge sedan. När man läser alla sängannonser får jag närmast en känsla att folk byter säng varje år. Men- nu är jag inte en typisk konsument i vår alltför ohållbara tid och kommer aldrig bli det.

Men- här blev det köp av bäddmadrass. Troligen har jag i och med detta ytterligare flera sköna år i min gamla säng.

Läser i dagens tidning att paketen från Kina just nu väller in på Postnords sorteringsanläggningar i en aldrig tidigare sedd ström. Säkerligen är mycket av detta av billig lågpriskvalitet som ingen behöver.

Allt fler förstår att vi snarast behöver ställa om vårt samhälle, men få agerar därefter. Vår masskonsumtion är en katastrof för vår värld och konsumtionsbaksmällan kommer att bli kostsam på många sätt.

Sett ur dessa perspektiv känns december ovanligt mörker. Det är tur att det i vår på många sett galna värld finns ett försonande ljus som manar till stillhet. Den låga dimman i över Norra stadsfjärdens is visar upp det absolut stilla och vackra. I människors oreflekterande fartblindhet erbjuder naturen en välbehövlig inbromsning...om så bara i form av en stilla dimma.

6 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Jag har också ofta reagerat över mängden varor som finns i affärerna. Nu har jag aldrig besökt snöskobutiken på Storheden, men man behöver bara gå in i gamla Shopping och konstatera att alla skor som finns där förmodligen skulle räcka till Luleås hela befolkning.

Vad gäller XXL så bojkottar jag dem av princip bara på grund av den tjocka extrabilaga, som skickas ut med morgontidningarna med täta mellanrum. Förstår inte vem som ska köpa allt.

Johan sa...

Bert- du gör helt rätt. Dessutom är mycket av deras lockpriser svårsålda grejor där jag upptäckt att försäljare gärna vill framhålla någon annan och dyrare grej. Kan också berätta att snöskorna nu är inköpta på Hägglund. Som trogen kund får jag min rabatt. Nöjd kund och ett bättre pris än XXL.

Lotta Makes Art Konstnär och konstpedagog sa...

Håller med om konsumtionshysterin som en negativ trend i vårt samhälle....och frågar mig (jag, som liksom er, inte heller är en fan av konsumtion); Vad kan vi göra för att försöka förändra detta beteende hos vår vänner och medmänniskor...var kommer det här suget efter mer och nytt? Vad beror det på?
Hm..en liten kvasiintellektuell analys mig; är att konsumera ett substitut för något inre omedvetet och primitivt behov av kärlek och sammanhang....? Tål att diskuteras, eller hur? ;-)
Likaså att fundera över; vad kan jag bidra med för att förändra beteendet och skapa en bättre värld? Tänk om alla kunde göra något litet i alla fall, var skulle vi hamna då?

Johan sa...

Tyvärr tror jag prylar och sökande av bekräftelse för många är ett. För vissa av brist på kärlek som man kompenserar. För andra genom att få just bekräftelse via inköp som man gärna visar upp. Tragiskt i det första fallet och andefattigt i det andra...

Bert Bodin sa...

Du har nog helt rätt; tragiskt och andefattigt är precis vad det är.

Charlotta Engström sa...

Ja, Instämmer jag med....