onsdag 10 februari 2016

9 februari 2016, utdrag ur dagboken



 Dagen som har blivit kväll har en våt filt över sig. Termometern har pendlat mellan 0,5 och 1 grad plus hela dagen. En temperatur så nära fryspunkten gör att det smälter lite grann, men framförallt blir det halt. Kvällens korta promenad till och från gymmet var ett litet äventyr, nya vinterskor till trots.
Dagens fuktiga sorgflor speglar väl de mörka och arga tankar som följt mig...trots glada tillrop över hembakta semlor på jobbet.

Även om jag glömmer ibland så går det inte att undgå allt vanvettigt som sker i vår värld. Det finns mycket att känna så väl ilska och oro för. Just nu är jag mest arg på den ryska regimen med dirigenten Putin i spetsen och deras uppenbara krigsbrott i Syrien. Lika lite som IS bestialiska metoder någonsin kan rättfärdigas så kan de ryska flygbombningar som uppenbarligen skadar och dödar civila göra det. Dödandet blir mer anonymt från ett flygplan, men resultatet blir för de drabbade lika förödande.

Det går ju att undra varför Putin och hans lakejer agerar som de gör. Det finns nog många svar. Som bekant riskerar EU slitas sönder av flyktingströmmen från Syrien. Ett av svaren tror jag är lika glasklart som hemskt. Med agerandet vill Putin öka flyktingtrycket på EU ytterligare. Ett sargat EU är mumma för Putin.

Jag blir nästa lika arg på omvärldens brist på fördömanden. Stora djungeltrumman slår till när Nordkorea skjuter upp en raket, men när Ryssland tar aktiv del i striderna för diktatorn Assad är samma värld ganska tyst. Snacka om brist på proportioner...

Jag minns en annan tid, min barndom, då jag gick med min far i FNL-demonstrationer. Då var det avskyn mot en annan stormakt - USA som kraften och ilskan riktades. Måhända var vår värld mindre komplicerad då...men då betydde ord som engagemang och solidaritet något. Vem tog ordet solidaritet i sin mun senast? Det var i alla fall väldigt länge sedan jag hörde det.

Den mörka kvällen och dimman grumlar blicken och sikten mot framtiden. Jag sitter just nu i orubbat bo i min varmbonade lägenhet...men jag tar inget längre för givet. Hoppas i alla fall på en god sömn och kanske få vakna med ett leende...


Inga kommentarer: