Tre män som träffas i en stuga två gånger per år. De yttre förutsättningarna som alltid är de samma, tiden till förfogande, maten drycken och helgens olika hållpunkter. Dessa yttre förutsättningar som blir helgens kompass och som gör all vår tid möjlig för samtalen, tankarna, läsningen, musiken och vandringarna i det novemberbeklädda landskapet.
Ritualer och upprepningar kan vara ett namn för det som sker. Låt så vara, det är ritualer med mer smak och en kamratskap av bästa sort. Gemenskapen är nära nog förbehållslös. Vi känner varandra allt för väl för att ha några förbehåll. Vår vandring på livets resa har hunnit med ett bra stycke. Vår väg har kantats av uppbrott, sjukdomar, separationer och stänk av glädje och lycka. Kort sagt, våra liv är som de flesta av liv.
En helg som denna kan livet låta sig formuleras i samklang med novembermörkret och med en doft av älgstek och vildplockad svamp.
Livet som bara pågår mår bra av ankringsplatser, bli fästat, bli formulerat....
Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, män, gemenskap, november
2 kommentarer:
Fint och stämningsfullt skrivet. Precis sådant umgänge jag själv tycker om. Och sådant man så ofta behöver i livets olika skeden. Tack för en bra text.
Tack själv. November är bästa månaden att förgylla tillvaron med det där lilla extra som kräver så litet...
Skicka en kommentar