Lågtryck på ingång. Skiktade moln som ger förebud
Jag har alltid haft en god relation till vädret, trots att vädret är lika lynnigt och oberäkneligt som relationer mellan människor. Eller just därför, till skillnad från relationer med människor kräver denna relation inget av mig.
Redan när jag gick i lekskolan blev jag kallad vädergubben när jag gick bland vattenpölarna och blickade upp mot himlen. Lite senare ritade jag väderkartor och hade drömmar att bli meteorolog. Nu blev jag inte meteorolog, utan socionom.
Att jag valde att arbeta med människor istället för vädret har en enkel förklaring. I arbetet med människor möter jag ständigt nya saker som inte så lätt låter sig förstås och knappast heller låter sig mätas och förutsägas. Meteorologen är naturvetare och försöker med sina modeller göra exakta förutsägelser.
Nu är sällan varken människor eller vädret exakt. Jag gillar att försöka förstå det som inte så lätt låter sig förstås. Därför jobbar jag med människor och fortsätter min forskande blick upp mot himlen.
Jag är och förblir en vädergubbe, ung som gammal. Jag fortsätter att göra mina väderförutsägelser, oberoende av SMHI:s manual.
Läs även andra bloggares åsikter om meteorologi, väder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar