När allt för många entreprenörer ska konkurera på allt för lite räls blir det trassel i tågtrafiken. Vi kanske förbannar tillståndet, men överlever. Värre går det när några hårdföra riskkapitalister skor sig på gamla, hjälpbehövande och helt beroende människor. I den ena änden växter miljonerna hos cheferna, andra änden vanvårdas de gamla. Ett numera känt fall så illa att en vårdtagare svalt ihjäl.
Vad värre är att ägarna av dessa omoraliska riskkapitalbolag på bästa sändningstid verkar tycka att det är helt i sin ordning att det får gå till på detta sätt – de har ju tagit en risk och vunnit – alltmedan de gamla får för lite omvårdnad, mänsklig respekt och därmed är de stora förlorarna.
Denna omoraliska situation måste få ett slut. Det är våra folkvalda politiker som har gjort detta möjligt och de är dessa som måste agera. Valfrihet och fri konkurrens är allt för sällan lika med kundnytta. Det börjar vi få allt fler graverande exempel på.
Jag fruktar att dagens situation kommer att permanentas. Profitörerna blir fortsatta vinnare. För att stävja eländet byggs istället en allt större tillsynsorganisation. Med omfattande frågemanualer från tillsynsmyndigheterna med krav på rutiner och riktlinjer från vårdgivarna ska den s k kvaliteten säkras. Jag som har arbetat med tillsyn vet att tillsyn många gånger bara skrapar på ytan. Under ytfernissan kan det dölja sig en annan otrevlig verklighet som aldrig får se dagens ljus.
Tillsyn någonstans i Sverige. Kvaliteten ska mätas
Det vi behöver är tillräckligt med arbetande och utbildade människor inom vården. Vi behöver också skatter som möjliggör en god omsorg. Skatterna som direkt går till de vårdbehövande och inte riskkapitalisternas fickor.
Läs även andra bloggares åsikter om välfärd, politik, moral, marknad, tillsyn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar