Vandrar i ett fuktdisigt novemberlandskap. Så här års ska det ligga ett stadigt snötäcke i trakterna kring vår stuga och sjöarna brukar sedan flera veckor tillbak ligga isbelagda. Nu ligger vattnet öppet och fylld med storskrakar i den vik jag passerar. Marken är mjuk och blöt efter höstens alla regn och saknar tjälen som sedan länge borde ha bundit alla fukt. Jag njuter av dagen, lyssnar på alla porlande bäckar och gläds över traktens rikedom på tjäder som jag ofrivilligt jagar upp från sina gömmor.
Samtidigt ger dagen en påminnelse om ett klimat som är ur balans. En snabbt oreflekterad notis ur nyhetsflödet förmedlar att årets kodioxidutsläpp i atmosfären är det största någonsin. De som främst släpper ut allt mer koldioxid är Kina och USA. Tea-partyrörelsen må jubla över sitt lands förträfflighet, men bortom finanskris och farsen Grekland ruvar en betydligt större kris, klimatkrisen. Denna kris berör inte börsoro, spekulation och inkompetenta regeringar. Den når inte ett snabbt medialt klimax och löses inte av x antal miljarder euro, utan smyger sig sakta sig på.
Just därför är denna kris så mycket värre. Den handlar om livet och allas vår framtida överlevnad. Om denna kris skrivs inga spaltmeter och här kan inga snabba pengar förändra klimatet. Krisen är så mycket större att den verkar övergå de flesta människors förstånd. Det kanske är människans förbannelse, att vi inte förstår vidden av krisen, eller som Tea-partyrörelsen, förnekar den.
Naturen bjuder ännu generöst av sin rikedom. November har fuktig feber och ännu är det bara början.
Läs även andra bloggares åsikter om väder, klimatet, växthuseffekt, människan
2 kommentarer:
Amerikanerna verkar slå ifrån sig allt ansvar i de flesta lägen. Och särskilt Teapartyanhängarna.
Hörde i samma rapport som du relaterar till att genomsnittsamerikanen släpper ut tre gånger så mycket som genomsnittseuropén. Vad pysslar de med, egentligen? Tre gånger så mycket.
De utvecklar väl sin livstil....och vi importerar den
Skicka en kommentar