Kliver ur sängen för att möta dagen. Blickar ut över landskapet, ett landskap som är insvept i dimma. Havet helt nära och är dimmans ursprung. Detta hav är för stunden bortom betraktarens öga. Morgonen ställer inga frågor och ger inga svar. Det är en fin dag att vakna i en stuga.
Efter en god frukost med Bachs toner i bakgrunden strömmar tankarna fritt. Vi pratar om vädret, vad vi har vår hemvist och hur Stilla havet fick sitt namn. Fukten och denna dimma är del av livets blodomlopp som ständigt i olika former omger oss och som vi är helt beroende av. November är fylld och mörker och fukt, men också möjligheterna att pröva tankar och stilla livets flöde. Stilla havet fick sitt namn av just den långa stiltje som prövade upptäckaren av detta vatten.
En stuga någonstans i det Norrbottniska kustlandskapet tar dagens tankar och rörelse sin början. Jag vänder nu blicken mot ljuset och fukten som omger det.
Läs även andra bloggares åsikter om november, havet, människan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar