Gränsen mellan jag och du, gränsen mellan varat och ickevarat. Djupt in i november, fylld av mörker, förmultnelse och död, fylld av det pågående livet som omger det. En nässelfjäril stöter mot stugfönstret och vill ut. Stugans välkomnande värme eller kylan utanför? Vi pratar om att släppa ut fjärilen, men vi vet att oavsett vad vi gör så dör den snart.
Livet är oss inte givet, det enda självklara är de gränser som snuddas ut och som slutar i död. November med sin obefintliga horisontlinje ger oss påminnelsen. Fjärilens fåfänga försök att överskrida gränsen ger oss vissheten om livets utsatthet och alla återvändsgränder som prövar vår resa. I den bästa av världar vårdar vi livets vackra ögonblick som vi vårdar oss själva, våra närstående, vänner och världen omkring oss.
Livet är en resa brukar det sägas, men pass upp så att du inte går vilse på vägen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar