Befinner mig i mörkrets rike långt inne i lappmarken högt över havet. Dagens sparsmakade ljus har sedan länge förklingat. Mörkret ligger tätt runt stugan. Ute icke ett ljud, bortsett från Båtsabäckens brus långt borta.
Det är allhelgonahelg. Vi ska tända ett ljus för alla dem som har gått före in i dödsskuggans dal. Jag minns alla tända ljus för min sedan länge bortgångne far. Det är en kulen tid, vi påminns om det som ska komma, vi tänder ett ljus och håller hoppets låga levande.
Att vara i naturen en helg i november är också att göra ett besök i dödens landskap. Kretsloppet är slutet och all förgänglig grönska är utraderad eller i olika stadier av förmultning. Att vandra i detta landskap skänker en vila och gör döden så naturlig som den faktiskt är. Ett par brunstiga sarvas gör upp i skogen och hackspetten har hittat sin boplats intill stugan. Livet pågår i dödens närhet. Livet och döden sida vid sida, det självklara.
Jag tänder ett par ljus för de döda och för de levande, det är Allhelgonahelg.
Läs även andra bloggares åsikter om Allhelgonahelg, livet, döden, mörker, ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar