Klockan är 13.30 Sitter invid stugfönstret och blickar ut över den korta dag som är på väg att somna in. Det är andra halvan av november och dagarna här i norr flyktar snabbt förbi. En lång höst går mot sitt slut. Jag gör en sista stughelg i stugan invid havet. Havet ligger fortfarande öppet, men det är snart redo att inta en annan fastare form. Det är -4c och natten kommer att bli kall.
Det är en speciell känsla att lämna stadens myllrande liv den här tiden på året. Aldrig är kontrasterna så stora som nu. Stugorna ligger sedan länge tomma och igenbommade. Tystnaden kompakt och mörkret stort. Ingen snö eller måne som lyser upp. När jag om några timmar grillar min medhavda fläskkarré på stugbron får jag blicka ut mot stjärnorna. Kanske det finns någon därute som gör samma som jag?
Jag är själv, men inte ensam. Det är en vacker stund för mig på jorden. Känner tacksamhet....
Läs även andra bloggares åsikter om november, stugor, mörker, tystnad, Norrbottenskusten
2 kommentarer:
Mycket vackra bilder Johan
Tack! I en orolig värld både i det stora och lilla är det viktigt att fånga allt det fina som finns.
Skicka en kommentar