Efter en tid med höga varvtal med diverse flyttbestyr gäller ett annat varvtal under påsken. Vi firar den i det nordligaste kustlandet där isen fortfarande bromsar vårens framåtrörelse och där snön ligger kvar i skogens skuggiga partier.
Stugliv innebär alltid aktivitet i någon form. Speciellt i en nyköpt stuga som har stått utan skötsel under några år. Dessutom har jag gift in mig i en familj som giller rörelse och projekt. Sålunda reparerar Anton och Greger bastun för fullt. Lotta som hade som föresats att bara sitta i solen hittar snart krattan och rensar alla torra partier från gamla löv och fjolårsgräs. Själv ägnar jag mig åt det jag är bäst på - att elda. Fjolårsriset bränns upp ute på isen och vattenvärmaren testas för första gången.
Över allt detta pågår den stilla symfonin av stannfåglar och alla flyttfåglar som är på ingång. På kvällarna spelar pärlugglan, på morgonen orrarna och på dagarna fylls lufthavet av spel från tranor, gäss, trastar och spov.
Rörelsen är på väg framåt. Det finns ingen väg tillbaka....
Läs även andra bloggares åsikter om stugliv, Norrbottenskusten, vår, påsk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar