Dödsmässa för en vinter

Var tid har sitt, var tid har sitt slut. I Norrbottens kustland dröjer det länge innan vintern släpper taget när den väl har fått sitt grepp.
Men, nu är vi där, en brytningstid då förändringen sker. Ingen dramatik, ingen skyndsamhet, men allt sker inför våra ögon.

När vinterns vindpinade drivor har nått sin skarpt avtecknade högsta punkt sker det. Den förändrade årstidens snöfall övergår i regn. Vinterns sorgflor ger avtryck mot stugfönstret.

Var tid har sitt brukar det sägas. Vårens ljus börjar sitt arbete med att bryta ner vinterns vita pergament. Det är en dödsmässa framförd av en fuktig vind som frambär vårens speciella doft som ger aningar om en pånyttfödelse.

Vinterns mörka långsamhet övergår i vårens glädjefyllda oro. Det ena möjliggör det andra. I en obeständig tid finns alltid det beständiga ramverket, födelse och död, död och födelse….

Läs även andra bloggares åsikter om vinter, vår, förändring, årstider, födelse, död