Världen är full av möten, både väntade och oväntade. I går var jag ute med mina vänner. På vägen hem slog vi följe till bussen. Snart blev vi upphunna av en yngre överförfriskad man som hörde sig för om vi hade en tändare. Det hade vi inte och då undrade han ganska vänligt om han fick slå följe med oss. Lätt besvärade som man blir av vissa möten sade vi ingenting. Den unge mannen var trots att han strax innan blivit avvisad från en pub var på ett strålande humör. Han ville ju fira då han denna dag hade blivit av med sin fotboja. Strax därefter stannade den unge mannen vid en större grupp människor. Vi gick vidare och hoppas att han skötte kvällen så att hans nyvunna frihet inte blev kortvarig.
Vid busshållplatsen frågade en man mig vilken buss han ska ta till tågstationen. Han lät sig inte nöja med att jag sade att det bara är en kort promenad till tågstationen utan förhörde sig med andra vid hållplatsen och en busschaufför. När jag klev på min buss såg jag att mannen satt där ivrigt samspråkande med en tonårskille. Nu skulle han visst till en restaurang på Skurholmen. På färden pratade han vitt och brett om hur det var att var ung förr och hur mycket sprit han tålde då jämfört med nu. När tonårskillen skulle kliva av fick han en tydlig instruktion om att restaurangen låg två hållplatser senare. Den påtagligt förvirrade mannen frågade nu allt fler i bussen om restaurangen verkligen låg på anvisad plats. Han klev av ut i vintermörkret och jag undrade hur hans kväll skulle sluta.
Det är synd om människorna myntade redan Strindberg. Visst har han rätt. Vi är alla på väg, men för vissa är vägen kantade av fler fallgropar och hinder än för andra….
Läs även andra bloggares åsikter om Människor, svårigheter, möten, livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar