Jag befinner mig i gränslandet. Mellan avfolkning och framtidstro, mellan macho och knapso, mellan svenskt och finskt…
Detta är området med de stora kontrasterna. Stora köpcentrum som växer upp invid gränsen och platta ensliga myrar bara någon mil därifrån.
Jag befinner mig på Haparandas gamla stadshotell. Här är det lätt att känna historiens vingslag under de många kristallkronorna. Den lilla staden utanför hotellet är däremot mer eller mindre dränerad på levande historia och något som kan liknas vid ett kommersiellt centrum. Tror att det är svårt att finna någon annan plats där staden i så hög grad har tömts på butiker till förmån till de stora köppalats som byggts på båda sidor av gränsen.
För Tornedalen i allmänhet och för Haparanda i synnerhet har nog denna utveckling setts som en välgörande vitamininjektion. Med IKEA i spetsen har det konsumerande folket fått nya gudar att tillbe och befolkningsminskningen har hejdats. Kanske detta är av nöden tvunget, men var tar stadens karaktär vägen? Kanske det gamla måste dö när det nya byggs upp, ett centrum vid gränsen där det svenska och det finska blir precis så sammanflätat som det alltid har varit….
Läs även andra bloggares åsikter om Tornedalen, Haparanda, städer
2 kommentarer:
Det är ju lite liknande med Luleå, även om här finns affärer kvar i centrum men Storheden sväljer allt mer. Det är samma utveckling på nåt sätt, men med en annan skala.
Visst är det så, men i en liten stad blir fenomenet så mycket tydligare. Stora gallerier med sitt mainstreamkoncept är egentligen en förbannelse för mindre städer, se bara hur det har blivit i Kalix.
Skicka en kommentar