Är tillbaka till Grova, tillbaka till det enkla livet och den självvalda ensamheten. Här finns allt jag behöver för en lämplig blandning av fysisk och mental aktivitet och däremellan bara vila. Veden som ska sågas upp klyvas och få sin plats i vedboden. Böckerna som väntar på att bli lästa och orden som kanske kommer skrivas. Solen och värmen som bjuder in till sol och bad nere i viken. De enkla måltiderna som blir tillredda över kolbädden.
Talltitor gör mig emellanåt sällskap och en och annan smålom flyger förbi på sitt karaktäristiskt kvackande sätt. Annars mest oceaner av tystnad. Kan det bli mer enkelt och mer sammansatt, knappast!
Läs även andra bloggares åsikter om Enkelhet, ensamhet, aktivitet, vila
4 kommentarer:
Hej Johan, här är det i varje fall en som gillar att du är tillbaka.
I mitt kynne har det aldrig funnits något härbärgande utrymme för avundsjuka men när jag ser vedstapeln, den vattennära vilstolen, omgivningarnas särpräglade skönhet, gråbergets fall som lyser fram på andra sidan sjön, anar tystnadens välsignelse och läser dina rader om det nära, naturliga "enkla" livet känner jag taggen.
Erkänner!
Begrip till fullo med stor tacksamhet vad du har och njut av sensommar, analkande höst. Gott gör godare.
Att utveckla ett anlag eller en känsla för filosofiskt tänk i vardagen borde komma per automatik (hemska ord!) i Grova. Hur ser du på det? Bara positivt?
Ser eller hör du några söderdragande fågelsträck på dina breddgrader?
En hälsning från thord.
Jo tacksamheten för platsen Grova är stor, även om den kan kännas väl avlägsen ibland (24 mil från Luleå).
Visst, en längre tids vistelse sätter sina spår. Jag hinner göra någon sorts "själavandring" i mina känslor och sortera. Detta sker ovavsett mina intentioner. Det avskalade och enkla livet inbjuder till detta, där jag bara har mig själv och naturen omkring mig att kommunicera med.
Det är det där förhållningssättet som jag snabbt kommer in i när jag fjällvandrar.
Att bära hela sin tillvaro på ryggen och inse att man klarar sig med det ( i alla fall under en begränsad tid ) och med sina tankar.
Det borde skrivas ut på recept åt många av våra medmänniskor.
Så rätt tänkt. Jag hade också tänkt mig en fjälltur detta år, men sommarens alla flyttbestyr gjorde detta bara till en onödig stressfaktor....då är det tur att ha sin stuga till hands.
Skicka en kommentar