Mina tandläkarbesök har varit få, men regelbundna i vuxen ålder. Det har handlat om snabba undersökningar utan andra komplikationer. För några dagar sedan var det dock dags för ett oväntat besök. En av mina hörntänder gick söder, bortpressad av ungdomssyndernas amalgamfyllningar.
Akutbesöket på tandvårdkliniken på Örnäsets vårdcentral, var en om inte angenäm, men efter omständigheterna ingen otrevlig upplevelse. Jag fick tid samma dag och omtanken om mig var närmast rörande. Återkommande frågade de mig om det kändes bra och berättade om alla steg som skulle tas när tanden reparerades.
Däremot var det första handläkarbesöket jag minns som 8- åring av ett helt annat slag. Jag har kvar bilden av stor flintskallig gammal gubbe som återkommande skrek ”gapa stort”. Jag kände mig fjättrad i en fälla när han flera gånger slant med borren. Resultatet var en rejält svullen kind efteråt. Idag hade vi kallat detta för barnmisshandel.
Tiderna är tuffa och allt mer ojämlika och orättvisa. I detta sammanhang är det i alla skönt att tandvården har tagit ett stort steg framåt. Den snart 50-årige mannen har absolut ingenting emot att bli omhändertagen närmast som ett barn när han sittligger försvarslös i tandläkarstolen.
Läs även andra bloggares åsikter om Tandvård, tandläkare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar