Morgonen är frisk och klar efter nattens regn. I relativ närhet från min stuga finns berget Agnesvaare, inte speciellt högt, men brant med blockrik terräng. Det är därför ganska naturligt att traktens havsörn har sin häckningsplats längs med någon av branterna.
Jag har länge tänkt ta mig upp på detta berg och denna morgon bar det av. Spår efter tidigare skogsbruk märks tydligt på vägen mot bergets fot. Trots det är den unga skogen full av talltitor och både hackspett och lavskrika ger mig sin hälsning.
När jag kommer intill berget möts jag av en moss- och blockrik vägg av gammelskog att ta mig uppför. Branten kräver sitt av vandraren, men snart kommer jag till en vidsträckt bergkam som tar mig mot högsta punkten. Här är skogen opåverkad av människans framfart. Kring toppartiet får jag nya perspektiv på mina välkända omgivningar och kan betrakta en välkänd natur med andra ögon.
Havsörnen visar sig inte denna morgon, men ganska färsk björnspillning tyder på att någon av de björnar som lär befinna sig i närområdet nyligen har besökt berget. Något björnmöte får jag inte på min återfärd och lika bra var nog det.
Läs även andra bloggares åsikter om Natur, vandring, Arjeplog
2 kommentarer:
Hej: Det smyger alltid på en behaglig, litet pirrrig förväntan första gången på ny plats, få nyfikenheten stillad och lite ny näring till själen.
Jo, fint däruppe, björnigt intryck.
Och därute på sjön är det rena skärgårdsarkipelagen.
Milt och fint namn på berget - Agnesvaare - går det att spåra kulturellt?
Havsörn och björn i faggorna. Du är i gott sällskap!
Sjön Uddjaure är en riktig skärgårdsarkipelag med lika många öar som året har dagar, d v s 365!
Alla berg och lågfjäll i Grovas omgivningar har samiska namn som nog bär på sin egen historia.
Skicka en kommentar