Boplatsen i skymningsljus
Varje kväll gör den sitt nattkvarter i den gamla fallfärdiga holken. Han gör sina lovar runt holken innan han tar sitt natthärbärge i besittning. Sedan sitter vi en stund och tittar på varandra innan han tackar för sig. Det är en trevlig daglig upprepning i den stuga där jag lever helt nära naturen.
Naturen är inte bara harmoni, utan full av dramatik och ond bråd död. För att par dagar sedan fick hackspetten besök av en kompis, eller kanske var det någon annan som också sökte skydd för natten. Ögonblicket senare dyker en liten rovfågel upp i halvmörkret, kanske var det en stenfalk. Rovfågeln plockar resolut den lilla hackspetten i klorna. Rovfågeln skriker och den lilla hackspetten skriker ännu värre. Ögonblicket senare blir det alldeles tyst. Naturen har sin gång. Rovfågeln får sig ett skrovmål och hackspettens dagar är till ända.
Det är lätt att förstå varför min betraktare den tretåiga hackspetten söker ett tryggt skydd för natten…
Läs även andra bloggares åsikter om Fåglar, hackspettar, natur
2 kommentarer:
En verkligt exklusiv granne du har.
Men Hu vad hemskt att hamna i falkens klor. Den sekvensen har nog inte många skådat.
Är det en hane där i holken, gult på hjässan?
Nog inbegriper fågelskåderi en hel del tankar av livsfilosofiskt snitt.
Jag har aldrig fattat hur den tretåige kan överleva vinterhalvåret utan att äta kottefrö.
Hur gör den?
jo, nog är det en "guling" alltid.
Tredje gången han har dykt upp i mina marker. I år är det kott i mängd, så förutsättningarna ser lovande ut
Skicka en kommentar