Älven efter nederbörden
Livet är kontraster. Den fullt levande människan pendlar i sina sinnelägen, mellan glädje och sorg, mellan skratt och gråt. Det är livet och utan dessa kontraster skulle vi till slut förlora våra konturer och vår identitet.
Just kontrasterna ger rörelse och dynamik. Förra veckan var jag i storstaden Bryssel med alla ljud och oljud. Nu befinner jag på Grova i Lappland med ett mycket mera lågmält ljudspel och långa stunder av tystnad.
Natur och klimat är en del av den helhet där vi alla lever. Förra veckan slog Norrbotten flera värmerekord. Denna dag på Grova har bjudit på såväl regn, hagel och snö med bara några grader över 0-strecket.
Så mellan dessa skurar stillar sig älven och solen bryter fram. En sparsmakad fågelsång av gök, bergfink, och rödstjärt ger denna kalla junidag en skön lyster.
Den enkla måltiden tillreds. Grilloset från fläskkarrén och den köpa potatissalladen som väntar inne i värmen. Kan det vara enklare och bättre. Det inre larmet stillas och tidens alla tankar och intryck ges tillfälle och hitta sin boning.
En enkel måltid tar sin form
Läs även andra bloggares åsikter om Arjeplog, enkelhet, natur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar