Tankar och livsfragment 30 januari 2025 - Mamman, mobilen, hunden och barnvagnen

 

Jag går på min dagliga vandring runt i området där jag bor. Jag möter inte så många människor så här mitt på dagen. De jag möter är oftast hundägarna som rastar sina hundar och ibland mammorna med barnvagn.

De senare, mammorna med barnvagn, har ganska ofta också en eller flera hundar i sitt följe. Dessa mammor har nästan lika ofta sitt fokus riktad på mobilen, åtminstone ser det ut så. Kanske har mammorna lika stort fokus på barnet i barnvagnen och hunden / hundarna i sina koppel som springer hit och än dit.

Låt oss hoppas att att mest fokus ligger på det levande och inte på prylen i handen. 

Om det nu är som det jag hoppas på så måste det vara jobbigt att ha fokus på så mycket samtidigt.

Det skrivs en hel del om att vara nutidsförälder. De ska vårda sitt yttre intill perfektion (inte minst kvinnorna). Med det yttre menar jag både kroppen och hemmet. De ska skydda sina barn från såväl verkliga och inbillade faror. Vilket innebär att barnen ska skjutas till alla aktiviteter. Som goda föräldrar ska de helst leka tillsammans med barnen. Utan denna lek tar oftast barnen inga egna initiativ utan blir fast vid skärmen.

Många menar att dagens generation föräldrar är mer stressade än någonsin. Det låter inte bra och lär ju just gå ut över den där så viktiga rollen att vara förebild till sina barn.

Med dessa tankar i en äldre mans huvud förundras jag över mamman med barnvagnen, hundarna och mobilen. Hur orkar hon och reflekterar hon någonsin över sin situation? Den äldre mannen som är jag tycker att hon åtminstone kunde lägga bort mobilen under promenaden. Då skulle hon få blickkontakt med sitt barn, få bättre koll på sina hundar och se den bleka januarisolen mellan träden. Stresspåslaget skulle säkert minska, åtminstone till en del...

Tankar och livsfragment 26 januari 2025 - Den svåra manliga vänskapen

 

Jag läste för en tid sedan en intressant text av Kristofer Ahlström. Han hade just hittat en manlig vän, något som han trodde var närmast omöjligt som man mitt i livet. I texten beskriver Kristofer den riktiga vänskapens förutsättningar. Vänskap är ett upprepat, oplanerat umgänge och delad sårbarhet. Den ger utrymme för spontanitet och ärlighet. Det ska också gå att sätta ord på vänskapen för sin vän utan att den går sönder.

Jag har tänkt en del på Kristofers text. Jag är en man som har passerat livets middagshöjd och som  numera är pensionär. Jag har och har i vuxen ålder haft manliga vänner, inte många, men ändå. När jag slutade jobba trodde jag att det skulle bli mer tid för umgänge. Just tid har vi ju alla mer av när vi är äldre och allt mindre av måsten pockar på. 

I verkligheten har blivit något annat. Umgänget med de manliga vännerna har istället minskat rejält. Jag har funderat varför det har blivit så. När jag läser om Kristofers tankar klarnar en del. Just det där oplanerade umgänget med utrymme för spontana infall har det blivit allt mindre av. Dessutom är det allt svårare att vara rak och ärlig. Det blir lätt missförstånd som sällan riktigt kan redas ut.

Jag har dessutom blivit allt mer sårbar och har ett stort behov av att känna mig bekväm bland vänner. Den där ganska typiska manliga positioneringen passar mig allt sämre. Resultatet har blivit att jag tar allt mindre initiativ till kontakt och väljer mer att vara själv på livets vandring.

Kanske de andra manliga vännerna upplever något likvärdigt eller kanske något helt annat. Det är det i alla fall ingen som har satt ord på.

Det är ofta sårbart att vara människa och kanske ännu sårbarare att vara man, men visst borde vi kunna så mycket bättre...

Tankar och livsfragment 15 januari 2025 - övervikten, hälsan och uthålligheten

 

Vi är i mitten av januari. För andra gången denna vecka vräker ett underkylt regn ner. Det förstärker känslan över den mörka tid vi lever i  där den verkliga dystopin ruvar runt hörnet.

Förra veckan läste jag en artikel där representanter från Sveriges försvar oroades för den tilltagande övervikten och fetman i landet. Då tänkte man inte i första hand på de som kallas in till värnpliktstjänstgöring där de som inte fyller kraven kan sållas bort. Man oroades över är den allmänna övervikten och hur uthålliga vi kan vara vid en längre kris eller rent av ett krig. Där är en god hälsa, bra kondition och lagomt många kilo kroppsvikt viktiga skyddsfaktorer.

Förnärvarande räknas 1,5 miljoner svenskar vara överviktiga eller lida av fetma. Gruppen blir över tid dessutom allt större. Det är ett tilltagande hälsoproblem och än mer bekymmersamt vid kriser.

När jag inför helgen kompletteringshandlande sallad och servetter i närbutiken blev jag vid kassan påmind om de  farliga kilona för den enskildes och samhällets trygghet. Framför mig står två lätt överviktiga mindre barn och handlar godis för cirka hundra kronor var. Bakom mig har en yngling fyllt sin varukorg med frysta pizzor, öl och läsk.

Salt, socker och fett är också ett sorts opium åt folket. Jag tror dessutom att skillnaderna mellan de som försöker sköta sin hälsa och de som inte gör det också ökar med tiden. Ytterligare en av alla dessa polariseringar vi ser i vår tid.

Jag tänker att lösningen är ganska enkel och den heter skatt. Regleringar och skatter har alltid påverkat människors beteende och är ett bra styrmedel, även om inte alla gillar skatter. Alternativet, att bara låta ohälsotalen fortsätta att öka kommer att bli så mycket kostsammare för såväl individ som samhälle.

Tankar och livsfragment 6 januari 2025 - reflektioner på promenaden

 

Jag går en promenad på isen. Dagen är mulen, lagomt kall och nästan stilla. Det är inget yttre som distraherar. 

I mig själv reflekterar jag över olika saker. Saker som jag inte kan göra så mycket åt, men som likväl pockar på. Tankarna går ofta till det som händer på andra sidan Atlanten. Händelser som kan påverka oss långt mycket mer än vad det flesta inser. Jag tänker inte så mycket på den kommande presidenten, utan mer på den som han har bjudit in till sitt hov, Elon Musk. Jag tror att denne Musk är den verkliga faran. Den kommande presidenten är en "fis i rymden" i sammanhanget. Musk är en maktspelare i den högre skalan. Med sitt enorma kapital och sin medieplattform kan han ställa till en hel del. Han vet det och kommer att utnyttja det maximalt. Det gör mig riktigt orolig. I värsta fall är det en nu "Hitler" i vår tid som har sett ljuset och kommer att förmörka det.

Sen reflekterar jag över det där med människovärdet och hur nyhetsmedier och journalister agerar. Hur mycket uppmärksamhet fick inte terrorattentatet i New Orleans. Naturligtvis var det fruktansvärt, men om vi sätter det i relation till det enorma antal människor som dödas i Gaza blir det med ens klart att människoliv är inte lika mycket värda. Hur många döda palestinier går det på en död amerikan? Väldigt många i media. Oförsvarbart, tycker jag.

Så har vi då det lilla landet där jag bor i - Sverige. Apropå proportioner. Nu snöar det i södra Sverige. Media rapporterar som om det vore ett smärre katastroftillstånd när det kommer ett par decimeter snö. Som om människor inte kan tänka själva- ja, det var ju just det. Kanske media och myndigheter haussar upp situationen för att människor inte längre tänker?

Som barn och då jag bodde längre söderut i vårt land var det de flesta år ofta riktiga snövintrar. Inte gjordes det någon större dramatik av det.

Så går tankarna vid en stilla promenad. Stillar mig, tar in dagens vilsamma lugn. Det är det bästa sättet att ta in en allt dummare och farligare värld...

Tankar och livsfragment 4 januari 2025 - var är barnen?

 

Tittar ut på den tomma lekplatsen från mitt fönster. Det är minus 20 ute så just idag är det inte så konstigt att den är tom. Men - faktum  är att den i princip alltid är tom sånär då en liten tjej vid sällsynta tillfällen gungar en kortare stund. Vid något annat tillfälle kan en förälder sitta där en stund med sitt barn, men det är också sällsynt.

Det finns många barn i området och bara vissa innergårdar har lekplatser. Min undran blir - var är alla barnen?

Jag är uppväxt mitt i en Gävles innergårdar. Där lektes det trots att det vid sidan av en farlig gunga och en sandlåda var allt annat en barnvänlig miljö bland all asfalt och betong. I avsaknaden av naturliga lekmiljöer så skapade vi dem. Alltid gick det att leka "kurragömma" och ännu oftare "indianer och cowboys" där ett betongfundament fick utgöra "fortet". När jag blev lite större spelades det otaliga landhockeymatcher på en yta som inte var speciellt mycket större än ett stort vardagsrum.

Det är en stor kontrast mot dagens ofta tomma lekytor och den stadsnära skog där det inte längre tycks byggas några kojor...

Då barnen inte är utomhus så måste de vara inomhus och ägnar säkert stor tid framför skärmarna. Säkerligen pågår även där en sorts lek, men ingen kan få mig att tro att den kan ersätta det sociala samspel som fysik lek utomhus kan ge.

Med ålderns rätt kanske jag blir betraktad som gammeldags, men jag står på mig och hävdar att vi - och då framförallt många barn missar något genuint viktigt här. Det handlar om deras fysiska och psykiska hälsa, kognition och socialt samspel. Allt detta kan den spontana leken utomhus ge.

Inga oviktiga saker i en allt mer komplex värld...