Vandringen i det nära landskapet fortsätter även om det denna gång inte blev alldeles nära. I torsdags åkte vi till grannkommunen Piteå för att vandra Solanderledens gula sträcka. Solanderleden är en ganska nyanlagd vandringsled som startar vid länsgränsen Jävre i söder och avslutas vid Luleå flygplats. Leden är namngiven av norrbottningen Daniel Solander, lärjunge till Carl von Linné.
Den gula sträckan är en rundled mellan med start och målgång i Böle invid Piteälven. För oss var det helt ny och jungfrulig mark. För den som söker vildmarkskänslan bör söka sig en annan vandring. Längs denna sträcka finns många spår av mänsklig påverkan.
Första delen inleds med några kilometer i mer eller mindre brukad skog. Vi passerar flera gamla hyggen och tyvärr även ett par nya där vi inte ser mycket av naturvårdshänsyn. Trots att jag vet att denna misshushållning av skogen sker i ohejdad takt blir jag lika bedrövad varje gång.
De blev det trevligare att möta det utbredda odlingslandskap som återfinns runt Roknäs. Det är bitvis en mycket fin kulturbygd med en hel del äldre bebyggelse som för tankarna till en annan tid. Här är även fågellivet ganska livligt. Vi får bl a följa en stor flock brushanar. Nackdelen är att det blir en ganska lång bit vi får vandra på asfalterad väg - vilket tröttar fötterna på en äldre vandrare som jag.
Vandringens största behållning får vi efter vårt lunchstopp vid en blåsig sandstrand. Vi vandrar nära odlingslandskapet i bitvis helt obrukad skog nära Piteälven och dess biflöde. Här känner vi tydligt av naturens kraft och magi i granurskogen. En tornfalk har span på mig och och en järpe på min medvandrare Marianne.
Trots passager längs med trafikerad väg och fula hyggen gav vandringen mersmak. Den nära vandringen kan även göras i en nära kommun. Här i norr har vi en annan syn på avstånd och det är ganska okomplicerat att ta sig från en plats till en annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar