lördag 13 april 2019

Skapelsen i rörelse



 På skidtur vid det Norrbottniska havsbandet. Landskapet tinar, kanske även det Norrbottniska vemodet och tungsintheten. Skidorna bär mig lätt över is och skare. Landskapet är fortfarande en del av tystnaden. Av vårens eufori hörs fortfarandet intet. Det är kanske så vemodet ska kläs av, sakta i maklig takt så att tanke och känsla hinner med.

Blicken fäster både på det långsamma och det snabba som sker i det sakta uppvaknandet. Som isbrottet invid stenen som vittnar om havets och vattnets rörelse och längtan efter frihet. Eller som den plötsliga solgenombrottet som är  just plötsligt och som lika plötsligt är passerat.

Här utspelas det sanna för mina ögon, eller åtminstone som jag uppfattar det. Jag behöver inte känna tvivel utöver de tvivel som jag redan känner. Landskapet bär mig lika lätt som dagen som för en stund är självklar. Jag mår bra av både den långsamma som snabba rörelsen som är också är olika aspekter av mig själv.

Naturen kommunicerar med mig och ibland lyssnar jag...


Inga kommentarer: