söndag 21 april 2019

Den sista skidturen



 Jag åker skidor på isen och blickar ut över markerna som är en del av mig. Det är årets första besök men också årets sista skidtur. Snön är fortfarande djup men bär inget inget längre och vattensamlingarna på isen blir större och större.

Efter en lång vinter går det fort, ibland alltför fort för att hinna med i tanke och känsla. Jag åker mot min älskade udde, sätter  mig på en framtinad stubbe och intar kaffe och bulle. Sinnet är stilla och jag kan för en stund följa livets ömsom långsamma som snabba takt. För långsamheten står gammeltallarna som har sett ganska många generationer mänskligt liv passera. För nutidens relativa hastighet står bofinken som för en liten stund pockar på sin uppmärksamhet. Snabbast är dock pimpelfiskaren en bit ut på isen. Han vandrar från hål till håll och borrar hela tiden nya hål. Jag undrar lite vad han håller på med i sin rastlösa iver. Lägger ingen moral i detta. Både jag och pimpelfiskaren är en del av de element som omger oss...även om vi betraktar och omfattar dem så olika.

Plötsligt en regndroppe mot min kind. Kanske det är vinterns sorgetår över att dess tid är över. Samtidigt är det naturens påminnelse över den tid som flyr, det vi har lämnat och som inte kommer tillbaka. Tillbaka åker jag till min stuga, på skidorna, en sista gång...

3 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Sämsta skidvintern för mig, sedan jag inte fick åka pulka längre, efter pappa i början på 50-talet.

Hoppas på bättre takter nästa säsong.

Sven Teglund sa...

Jag har också åkt väldigt lite. Men den senaste veckan en tur till Rånön varje dag. Men nu är det över även här, för mjukt. Tänker på Kerstin Ekmans i söndagsintervjun när jag läser om din "plats". Hon sa att hon är hemmabunden. Och har ändå tvingats flytta flera gånger och byta plats, och det har tagit lång tid att anpassa sig varje gång.

Johan sa...

Vintrarnas lynnighet och försämring vet vi ju alla var de beror på...

Jag har tänkt på platser och hem mycket på senare tid. Platserna är de viktiga att få återvända till, de förstärker den hemkänsla jag försöker bära inom mig. Bara i mig själv kan jag vara vara hemma.