Kraftiga regnskurar i kombination med lika kraftig blåst har gjort denna söndag till en riktig innesittardag. Hela helgen har varit regnig och min favoritårstid har liksom tjurat ihop. Som en extra påminnelse om det lite dystrare läser jag att ytterligare en av de riktigt stora underhållarna, Hans Alfredsson, har lämnat jordelivet. Så var då alla det där riktigt stora underhållarna av den äldre generationen borta...
Annars finns det även något fint med regnhelger. De ger goda möjligheter till goda samtal och reflektioner kring det lilla och stora.
Med det stora spaningsögat är det lätt att hålla sig för skratt. En våldsam orkan härjar i klimatförnekarnas land och en fredspristagare till lika ledare för sitt land tycks fortsätta förneka folkmordet på en minoritetsgrupp - Rohinyas. Aung San Suu Kyis förhållningssätt till övervåldet är för mig en gåta. Ännu en gång funderar jag mycket över vad som händer med människor som får makt...alltför många tycks förvalta den väldigt dåligt.
I min lilla överblickbara värld har det varit mer gemytligt. En trevlig vernissage igår med gofika efteråt. Jag som sällan är impulsiv köpte dessutom konst av en av utställarna. Tavlan ovan är av däremot av ett betydligt äldre datum. Den är inköpt av min far någon gång i slutet av 1950-talet. Det ena ger ibland det andra. Gårdagens konstköp fick mig att tänka på de alster jag hade i källarförrådet. Med lite god vägledning av mina konstintresserade vänner blir det nog några hängningar på ännu ganska kala väggar framöver.
I en ganska mörk värld får vi aldrig sluta tro på det goda livet och de goda handlingarna. Så vill jag tänka när en ny vecka snart ser dagens ljus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar