Tystnad och stillhet.
Jag måttar mina steg, över block, kvistar och markens håligheter.
Ordet koncentration, närvaro får en annan mening, alltmedan de inre bruset upphör.
Varat blir stegen, de måttade och uppmärksamheten omkring mig.
Talltitorna följer mig, en spillkråka hörs på avstånd.
Så var de var de där lika plötsligt som alltid, lavskrikorna. Jag möter dem ofta i mina marker och i år är de fler. De brukar var tre tillsammans, i år kommer de fyra och i bland fem tillsammans.
Mina skyddsänglar och vägvisare blir fler. Det känns gott med ett liv lite i oordning och i en värld som synes allt mer vansinnig.
Jag måttar mina steg mot rastplatsen, kaffet och smörgåsen. Allt är gott just nu. Tacksamhet och liv, helt enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar