Sedan jag tog förra bilden för fem dagar sedan från vardagsrumsfönstret mot grannhusen och strandpromenaden är förändringarna små. Det som har förändrats är att träden har blivit frostnypna, som så många gånger förr denna vinter. Frosten bidrar till att göra kvällen lite ljusare. Annars har inget särskilt hänt, åtminstone inte när jag har haft utkiken i fönstret. Det som har varierat är de tvåsiffriga minusgradernas antal, molnmängden på himlen och vindens styrka över fjärden.
Det är skönt att åtminstone leva i en bild av lugn och stillhet i det nära och greppbara alltmedan galenskapen pågår ute i världen, som Nordkoreas vansinniga kärnvapenprov och bilden av Assads tortyr- och tillika mördarceller i Syrien.
På Norra Strandgatan kan man istället söka en spänningen i det lilla. Ute kan du följa de av staden upplysta molnens färd över himlen och den svaga vinden kan du se iskristallernas glim i träden. Det är vilsamt och gott nog. Dessutom fullständigt naturligt.
Läs även andra bloggares åsikter om stillhet, naturligt, mörker, ljus, vinter, väder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar