Mot midsommar

Ser ut genom mitt fönster. Ser vinden leka i björkarnas lövverk. Grönskan är intensiv och luften mättad av dofter. Vi är på väg mot midsommar. Vi kan fira ljusets klimax och den stundande ledighet som snart väntar oss.

Mörkret har retirerat, men mörkret finns där närvarande inom oss och mellan oss. En person som jag har träffat sa om än i upphetsat tillstånd att han var beredd att döda för att få jobb. Det kanske säger mer om hur språket används i vår tid än att att han var beredd att gå över gränsen. Men, från ord till handling kanske det inte är så långt om desperationen får överhanden.

Den brittiska författarinnan Gitta Sereny har nyligen avlidit, hon som skrev om hur ondskan i sin yttersta konsekvens kan leda till de mest bestialiska handlingar, bl a i sina böcker om nazismen.

Vi lever i en tid där på nytt länder och folk riskerar att förnedras som konsekvens av spekulationsekonomi och den tillväxtkris vi befinner oss i. Samtidigt börjar högerextrema rörelser åter att röra på sig med sina förenklade sanningar. Den gemensamma kakan som aldrig har varit jämlik håller på att bli ojämlikare än någonsin. Många får inte plats och ställs utanför. Detta sammantaget är en otäck grogrund för att onda och hatiska stämningar snabbt kan breda ut sig.

Även om jag bor i en ännu fredlig och så här års mycket ljus del av världen finns mörkret inte långt borta. Ingen ska behöva känna hat för att han inte räknas med, det är där vi måste börja...

Läs även andra bloggares åsikter om mörker, ondska, hat, politik, utanförskap