Under pingsthelgen gjorde jag vandringen som jag gjort så många gånger. Vandringen från stugan över skog, myr och berg till Ganjaureudden. Den korta anspråkslösa filmen ovan är därifrån. Platsen där jag genom åren har suttit och betraktat över kaffet och korvsmörgåsen tillsammans med en skrivarbok.
Återvändandet till vissa platser bereder mig en särskild glädje. Ganjuareudden, som är sjön Uddjaures södra utpost, är en sådan plats. Här kan jag uppträda mentalt avklädd, känna det jag känner och vara den jag är fullt ut.
Trots att naturen omkring är märkt av skogsbruk är platsen mycket intagande. Fjällvärlden på andra sidan sjön hälsar och den gamla skogen på Udden har en lång historia att berätta. På bergen runt omkring har kungsörn och jaktfalk sina revir. Den som inte betraktar blir åtminstone betraktad.
Våren är sen. Snö ligger kvar i skogen skuggiga partier och isen har ännu inte släppt sitt grepp. Varje vandring hit är ny och bjuder nästan alltid på små som större överraskningar. Det ligger kanske lite i upprepningarnas natur. Idag följer jag ett flertal övervintrande grodor intill stranden. Inte visste jag att de vara så bra på att spela döda för att inte inte dra uppmärksamheten till sig.
Återvänder
Återvänder för återvändandets skull
Lyssnar
Lyssnar till spillkråkans födslosök, bergfinkens diskretion och vindens spel
Förblir en återvändare
Upptäcker, fortsätter att bli till
Läs även andra bloggares åsikter om natur, platser, stillhet, människan, Lappland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar