De gemensamma värderna

Vi lever i en upplyst tid, men kanske också i en tid då sådant som vi närmast tar som självklart håller på att lösas upp. Jag tänker på vår demokratiska värdegrund, vår generella välfärd och ytterst freden mellan stater i vår relativa närhet.

Det tar lång tid att bygga, men det går fort att rasera. Jag tror att alltför få har klart för sig bräckligt samhällsbygget är och hur lite som behövs för att vi ska stå inför en helt ny och otrevlig situation.

Vi lever sedan länge på en global ekonomisk arena som drivs av spekulation mer än verklighetens realiteter. I Grekland har det s k välfärdskontraktet mellan medborgare och stat upphävt, d v s medborgarna har vänt den stat som ska skydda dem ryggen. Inte undra på det, om ett par månader tar de pengar som ska avlöna anställda slut och ingen får längre någon pension. Då är det inte längre så konstigt att ett nynazistiskt parti kan växa och dess företrädare kan slå sina meningsmotståndare på käften i TV-rutan.

Såväl stat som medborgare är i många länder belånade intill bristningsgränsen. Någonstans ska ska skulden betalas med pengar som inte finns.

Naturligtvis kommer vi inte bara vara betraktare till skeendet, utan vi dras med på globala spekulationsarenan. Måhända blir vårt fall grundare, men likväl ska vi vara inställda på att det kommer.

Vi har länge levt i en egocentrerad kultur där det individualistiska projektet har hyllats och där värden som sammanhållning, gemenskap och solidaritet har tömts på sitt innehåll.

Kanske vi nu är på väg in i en tid då vi inser att vi inte bara kan vara "vår egen lyckas smed". I allt detta mörker ser jag även dessa trender i vår tid som kan tyda på det. Historien har visat och kanske kommer fortsätta visa att i tider av oro är det bara i gemenskap och tillit till den andre som gör att vi kan hantera prövningarna och växa med dem...

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, solidaritet, gemenskap, spekulation, samhällsförändring