Vinden

Platsen vid ett betydligt lugnare tillfälle

Sitter i skoggläntan invid vattnet. Sitter vid platsen där jag suttit så många gånger. Idag spelar vinden för mig, ingen lätt bris, utan en kraftig vind som ruskar om furorna och får Uddjaures vatten att resa sig. Jag sitter i lä och lyssnar. Detta är en variant på tystnaden. När det är verkligt tyst, då förnimmer jag alla ljud och de är verkliga. Nu när vinden tar över allt, då hör jag också ljuden och rörelserna. Vinden befolkar min fantasi. Tror för ett ögonblick att jag har en björn bakom min rygg. Visst är det möjligt. Hur ska han kunna höra mig? En spillkråka väcker mig ur illusionen och björnen var en gren som föll till marken.

Sedan, åter denna vind och rörelse. Jag vandrar vidare, utan rädsla. Vinden blir min följeslagare och smeker mig i nacken.

Läs även andra bloggares åsikter om natur, vind, ljud