Demokratisk avrustning

I alla tider har den äldre generationen förfasat sig över ungdomen. Den ungdom som vi ska sätta vårt framtidshopp till. Nu när jag har passerat de femtio tar även jag mig friheten att tycka om ungdomen. Jag gillar inte vara den där oroliga gnällspiken som skakar på huvudet, men i kraft av min ålder kunde jag inte låta bli då jag för en tid sedan läste om ungdomars syn på demokratin.

För många ungdomar av idag är det inte viktigt att rösta, de kan t o m tänka sig att sälja sin röst. För vissa skulle diktatur framför demokrati vara att föredra som styrelseskick.

Jag vet inte har man ska förstå detta. Handlar det om okunskap eller om att dessa ungdomar är bortskämda, södercurlade av sina föräldrar och alltför vana att ta allt för givet.

Oavsett motiven bakom ungdomarnas åsikter så blir jag både beklämd och orolig. Dessa ungdomar har naturligtvis ingen aning om hur det är att leva i en diktatur och är troligen helt svagt förankrade i människans historia. Bygga Rom gjordes inte på en dag, lika lite som det tar tid att bygga demokratin. Att bygga tar tid, men att riva och söndra kan gå fort.

Den tidiga arbetarrörelsens företrädare, de som drev på vår demokratiska utveckling, skulle nog resa sig ur sina gravar om de fick vetskap om många unga människors syn på samhälle och demokrati.

Ju svagare förankring vårt demokratiska styrelseskick får, desto större risker att mörkare och populistiska krafter kan dra fördel av situationen. Det finns anledning till oro och vaksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, samhälle, ungdomar, framtid