Igår var Nando Parrado en av gästerna hos Skavlan. Nando var en av de överlevande vid en flygolycka högt uppe i Anderna på 70-talet. En mycket omskriven händelse där de överlevande till slut tvingades att äta av de som förolyckats för att själva ha en chans att överleva. Nando beskrev på ett mycket fängslande sätt vad en sådan extrem situation gör med människan och vad som sedan händer när man mot förmodan kommer tillbka till cilivisationen när alla tror att man är död.
För Nandos del var den främsta drivkraft att få återse sin far. Det var särskilt viktigt för honom då modern och syskonen hade omkommit vid olyckan. När Nando efter några månader kom hem och träffade fadern hade denne redan träffat en annan kvinna. Det var till en början en chock för honom innan han fann sig och började att inse att livet går vidare för de som lever.
Det jag tycker att Nandos historia beskriver är att vi inte får ta vårt liv eller död på för allt för stort allvar. Livet har en förmåga att gå vidare oavsett vad som händer. Vi kan sörja, präglas och förändras, men kan vi måste ta ansvaret att gå vidare. Det är en uppgift vi alla har så länge vi lever.
Läs även andra bloggares åsikter om Nando Parrado, livet, döden, människan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar