Norrbottningar brukar ju inte vara kända för att förhäva sig och vara skrytsamma. Lågmäldhet och inbundenhet brukar ibland tillskrivas vår mänskliga natur.
Lite på samma sätt fungerar norrbottniska naturen, även om vårt kärva klimat har betydelse. Växter, träd och buskar är sällan speciellt resliga. Speciellt träden växer hellre på bredden än höjden och är därför stadigt förankrade i sin miljö utan ett göra så mycket anspråk på uppmärksamhet.
I växtriket utgör den lilla orkidén nornan att utmärkt exempel. Den är inte så ofta sedd växt som glädjer sin betraktare där den under ett par veckor visar sig i blåbärsriset. Den är så dold att det är lätt att passera den. Väl sedd är den en skönhet som visar att storleken saknar all betydelse.
Läs även andra bloggares åsikter om nornan, Norrbotten, växter
2 kommentarer:
Den är fin, Nornan. Och det är en förmån att få se den. Med sin korta blomningstid och sin förmåga att gömma sig är det inte så enkelt.
Men jag håller inte riktigt med dig om att vår växtlighet generellt är blyg och tillbakadragen.
Tänk på alla jätteormbunkar man kan se uppe i fjällen. Eller mängderna av högrest fjälltolta. Kvannen, stormhatten, .... det finns många långdagsväxter som blir betydligt yppigare här, än i det mörka sydsverige.
Ok, undantagen finns, men just i fjällen vågar växterna visa sin yppighet bland lågväxta vitt förgrenade fjällbjörkar som utgör ett gott skydd.
Skicka en kommentar