Imorgon gör jag den årliga vårresan till stugan Grova i lappmarken. Denna resa brukar nästa alltid ske under "flygarhelgen" då det går att ta ett par dagar ledigt.
Jag har hunnit en bra bit i livet, men fortfarande byggs denna pirrande förväntan blandat med en otålighet inför att komma iväg. Så var det för tjugo år sedan och så är det fortfarande. Konceptet med bastun, vandringarna och grillstunderna är alltid densamma. När köttbitarna och potatisssalladen inhandlas har jag bilden framför mig -grillningen tillsammans med en god öl och utblicken över Välmba. Till umgänge har jag naturen, de nylanlända fåglarna och goda böcker
Det är nog inte så konstigt med denna otåliga förväntan. För några dagar får jag kliva ur en hektisk vardag och göra sådant jag värderar högt. Så länge den pirriga förväntan finns i mig inför resor som denna lever jag fullt ut. Så det är bara att se fram emot "flygarhelgen" och nästa och nästa så länge jag lever. Jag vill nog ha det så...
Läs även andra bloggares åsikter om förväntningar, upprepningar
4 kommentarer:
Trevlig vistelse i Grova,vi känner
igen denna pirrande förväntan och
de sista 3,5 milen från Slagnäs är
oändliga på vår 100mila resa.Det är
i sanning något magiskt över Välbma
och omgivningen.
Hälsningar från oss "på andra sidan"
Tack! har anlänt, massor av snö, men lommen har anlänt och tranorna trumpetar för fullt.
Förstår att då är det snöspaden som gäller-lövkrattan får vänta till midsommar?
Jo, om inte annat för att smälta snö i vattenvärmaren. Till det naturliga vattnet går det inte att ta sig under denna "förfallotid"
Skicka en kommentar