Vy från stugan över Välmbas nyis
Efter en hektisk höst så har jag dragit mig tillbaka till stugan Grova i Lappmarken ett par dagar. Om mitt mänskliga liv har gått på högvarv än längre period så möts jag här av en tillvaro som på denna plats närmast går i ultrarapid.
Naturen är så stilla att det nästan gör ont. Det är just detta som är utmaningen, att stadsmänniskan ska kunna slå av på sin takt och i någon mening hitta takten med naturen.
Många gånger är jag en orolig och vilsen människa, men med en stuga på en så vacker plats tar det inte så länge innan en skön naturens balsam intar kropp och själ.
I brist på min närvaro verkar en större renhjord ha funnit Grova som utmärkt plats för nattvila. När jag anländer stöter jag säkert upp 50 renar och hunden Sigge har doftsensationer så det räcker bland alla nattlegor.
Vintern har redan tagit ett stadigt grepp om landskapet. Nyisen förökar sig framgångsrikt över Välmba och en sista storskrake sträcker mot söder.
Tid för vila, tid för kontemplation. Tacksamheten är stor….
Läs även andra bloggares åsikter om Arjeplog, natur, vila, stillhet
2 kommentarer:
Arjeplog har en underbar vacker natur,med goda möjligheter till strövtåg i skog och mark,kanotfärder längs alla vattendrag,härliga skidturer vintertid.Dessvärre tycks dess innevånare ej ta tillvara dessa möjligheter till gratis motion-utan toppar statistiken fetast i landet-om man nu skall tro Socialstyrelsens siffror.
Om det nu är någon tröst i bedrövelsen är medellivslängden i landet kortast i Överkalix.
Skicka en kommentar