Fylla 50 - minnet och drömmarna

Jag har bestämt hur jag ska fira min 50-årsdag. Firandet ska vara enkelt. Det är ju jag som ska firas bland mina nära vänner och släktingar och då ska jag inte trötta ut mig med en massa onödiga slitsamma kringarrangemang. Jag har också bestämt mig för att platsen för firandet ska vara i vår nya lägenhet på Kajgatan. Det känns mest personligt så.

När jag funderar lite över min livsresa hittills står det mig plötsligt klart att jag har mycket enklare att komma ihåg situationer som hände för 20 eller 30 år sedan än det som hände för 5 år sedan. Det som ligger relativt nära i tid är mycket svårare att referera till än det som ligger längre bort. Likadant är det med nattens drömmar. Fortfarande utspelar sig många drömsekvenser från min barndoms kvarter i Gävle.

Är det verkligen så att jag håller på att bli gammal? Gamla människor tappar ju ganska ofta sitt närminne, men kan med inlevelse berätta om hur det var förr. Visst, jag har blivit äldre, men ännu kan jag med vår tids mått inte betecknas som gammal. Jag vill hellre tro att det förhåller sig så att min hjärna har bearbetat eller fortfarande håller på att bearbeta mina barndomsminnen. Sedan lever barnet mer i nuet och direkt. Minnena blir starkare helt enkelt.

Konklusion – det är viktigt att hålla barnet levande inom sig för ett rikt liv även efter femtio.

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedagar, drömmar, minnen, barn