torsdag 16 juli 2009

Ljusa kusten



Lågtrycken dansar över södra Sverige och släpper ut regn i överflöd. När moln och lågtryck har letat sig upp till Norrbottenskusten har de förlorat sin kraft och väta.

Kustkvällen invid havsbandet bland lätta regnstänk är på sitt sätt förtrollande. Havet har legat tyst och orört hela dagen. Skogens fåglar har nära nog tystnat. Istället spelar drillsnäppor, strandpipare och gluttsnäppa ystert. Gråtruten fyller då och då i, dock utan vadarnas frenesi.

En vacker mulenhet vid en av Bottenvikens norra utposter….Finns det någon anledning att vara sörlänning?



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

thord.wiman sa...

Djupt stämningsmättade foton som före människa, före civilisation. Livet gestaltas av en trut.

Absolut ingen anledning alls säger en sörlänning som har att jämföra med dryga tjugotalet härliga Norrlandsår - nåja, Sundsvall och Sollefteå.

Jo, en, men bara en anledning finns - Roslagens skärgård!

Annars -

"Se oftare mot norr.
Gå mot vinden, du får rödare kinder.
Hitta den oländiga stigen. Håll den.
Den är kortare.
Norr är bäst.
Vinterns flamhimmel, sommarnattens ljusa solmirakel.
Gå mot vinden. Korsa berg.
Se mot norr.
Oftare.
Det är långt detta land.
Det mesta är norr.

(Diktens förf. har jag förlagt men Norrlands förtjänster är odiskutabla.)

Johan sa...

Skönheten finns att upptäcka - nästan överallt. Den nordliga utposten vill icke förhäva sig, då sitter han plötsligt med en grumlad blick. Den som söker, finner alltid skönheten. Det är nog däför jag har funnit den här i norr.