Tankar och livsfragment 12 mars 2025 - en nästan tyst plats

 

Med åldern har jag uppskattat tystnad och avskildhet allt mer. I vuxen ålder har jag regelbundet sökt mig bort från mänskligt larm och på senare år har behovet blivit ännu större. Kanske går det att se det som en förberedelse inför den eviga tystnad som till slut ska omsluta mig och alla oss andra. Jag tror även det beror på mitt behov att skingra oroliga tankar som hemsöker mig i vår oroliga tid. Då är en riktigt tyst plats det absolut bästa för mig.

I vår tid blir det allt svårare att hitta den där tysta platsen. Ljudet av mänsklig aktivitet följer dig ofta långt borta från städer och samhällen.

Igår kom jag till 99 % tyst plats vid havet några mil fågelvägen från Luleå. Jag banande mig mitt eget spår ut på isen med sikte på en ö några kilometer längre bort. Efter en stund blev jag ett med mina egna ljud från skidor och andning. Jag stannade då och då och förundrades över stillheten. Inte ett ljud, inte ens en skoter på avstånd. Jag stannade intill en klippformation vid ön. Kände mig som ett med evigheten, fick sällskap av ett par domherrar som påminde mig om det liv som trots allt pågår. De avbröt mycket lågmält en annars total tystnad.

Uppfylld av nuet och det medhavda fikat skidade jag tillbaka, glad och uppfylld av närvaro och lugn.

Eckhart Tolle skriver: "När du förlorar kontakten med din inre stillhet förlorar du kontakten med dig själv. När du förlorar kontakten med dig själv förlorar du dig själv i världen".

För att leva och utvecklas behöver vi den inre stillheten. Jag behöver tystnaden för att komma dit. Andra hittar andra sätt. Det viktiga är att vi hittar dit, annars går vi alla vilse...