Tankar och livsfragment 5 mars 2025 - ett försök att skingra oron

 

Igår var jag orolig. Ja, rent av oroligare än vanligt. En av nackdelarna av att vara pensionär och heta Johan är att det finns all tid i världen att att ta in nyhetsflödet. Jag säger nackdelarna, för att det kan emellanåt helt enkelt bli för mycket i den allt mer oroliga tid vi lever i nu.

Jag har länge oroat mig för klimatförändringarna och hur vi i allt snabbare förstör de livsbetingelser vi alla är beroende av. Nu verkar det dessutom vara dags att plocka fram broschyren om krisen/kriget kommer. Det senare, kriget, har jag inte trott skulle påverka mig och kanske rent av drabbas av. Jag har in i det längsta velat tro att insatserna är så stora att det borde vara skäl nog att avstå. Nu förändras världsordningen i en rasande takt och med den maktbalansen i världen. Historien borde ha lärt oss att om makthungriga män tillåts sätta agendan så slutar det aldrig bra. Nu är vi där.

Våra politiker försöker fortfarande intala oss att Natos principer gäller och vi ska nog kunna komma på god fot med galningen på andra sidan Atlanten. Jag tror att de ljuger och egentligen är livrädda. De ger oss en falsk känsla av trygghet som jag inte längre tror på. Jag väljer hellre att vara vaksam, men vaksamheten skapar en oro.

Att vara orolig är inget bra för hälsan. Det vet jag. Mitt bästa sätt att skingra tankarna är att gå ut och se allt det där som känns tryggt och normalt.

 Därför blev det därför en riktigt fin dag i staden igår. Jag gjorde en längre vandring på isvägen i solen. Jag möttes av glada leenden och några sa till och med ett glatt "hej". Jag unnade mig en god semla på Wallstens och såg en riktigt bra konstutställning på Kulturens hus. Jag fick några fina orosfria timmar som gjorde gott.

I mataffären på hemvägen var jag delvis tillbaka i gamla hjulspår.  Jag köpta extra mycket havregryn och pasta och såg till att det finns T-röd till mitt stormkök. Här hemma finns vattendunkarna redo, tillika vevradion.

Jag kan inte göra om mig själv. Jag vill hellre förkomma än förekommas, även om det tar på. Tur att ljuset är på väg tillbaka med mer tid för vistelser i naturen och kryddat med fina möten med människor. Behöver det extra mycket nu...