Stugan i denna senhöstens tid är en bra plats att dra sig undan världen. Se skapelsen in sin enkelhet och komplexitet, sjunka in i litteraturen och lyssna på ny musik.
Att dra sig in i sitt mentala skal. Just det som sker med mig nu. Tycker att det blir allt svårare att orka ta in allt tragiskt som sker i min omvärld. Ett skeende som allt mer tar sig uttryck av kortsynthet, girighet och maktlystnad. Det finns mycket lite att glädja sig åt om jag blickar utanför min egen horisont.
Klimatkrisen eskalerar, demokratierna är på omfattande reträtt och risken för ett ödeläggande storkrig är större än på mycket länge.
Mitt i det till synes hopplösa försöker jag se de goda gärningarna som trots allt hela tiden sker.
Här i närheten av min stuga har en av de bofasta låtit stycka av en del av skogsskiftet till en nyckelbiotop. Skogspartiet är räddat för framtiden i ett område som sedan tidigare är hårt märkt av kalhyggesbruket.
Det är just en sådan god gärning som värmer och gör mig glad. Jag önskar att alla dessa goda gärningar som sker skulle få större uppmärksamhet. De ger ju oss lite av hoppet tillbaka. Just hopp behöver vi i en annars alltmer hopplös tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar