Sedan länge har jag bestämt att jag inte vill avsluta mina dagar på en kyrkogård. Jag vill att det lilla som kommer att finnas kvar av mig ska spridas på någon älskad plats i naturen. Jag har länge funderat över vilken plats som skulle bli min slutliga. Då reglerna inte tillåter spridning av min aska nära bebyggelse så föll alternativet i närheten av min stuga.
För ett tag sedan bestämde jag mig. Ett av mina älskade berg, Lill-Gaika, var den naturliga platsen. Här har jag utkiken av det lika älskade lågfjället Välmbapouda och Ganjuareudden.
Mitt stoft ska spridas på en plats där jag jag har suttit och betraktat så många gånger i den gamla skogen och ibland i sällskap av jaktfalk eller fjällvråk.
Detta blir den ultimata platsen för den eviga vilan, i lugnet och i en nära nog opåverkad natur på behörigt avstånd från mänskligt larm.
Ett viktigt beslut är fattat, nu kan jag vandra vidare, levande och tacksam över att få finnas till...
2 kommentarer:
Bra tankar! Själv ska jag spridas i havet har jag tänkt och sagt, ska skriva det också. Alla de mina finns på många olika ställen i världen och vattnet förenar..där vill jag vara när jag inte är längre
Då finns minnena av dig överallt vid havet. En god tanke.
Skicka en kommentar