måndag 9 december 2019

Om att laga sprickan mellan hon och han



 Det har hänt mycket på jämställdhetens område i Sverige. Något som vi kan vara stolta och behöver påminnas om i tider då mörka krafter vill påstå att vi är ett land i totalt sönderfall. Meetoo-rörelsen var också en vattendelare och ögonöppnare där delar av den dåliga manlighetens byk blottlades.

Sedan dess har det gått ett tag och kvinnorna fortsätter att ta plats. Samtidigt vet vi att pojkarna presterar sämre än flickorna och läser allt mindre. Vi vet att kunskap är makt och vägen till kunskap går genom läsning och kritisk reflektion.

En del män (ja, kanske alltför många) känner sig inte hemma i den patriarkala struktur som sakta rämnar. En del är så vettlöst hemlösa att de hatar kvinnor, s k incels.

Sprickan behöver lagas, men ibland kan själva ambitionen att laga snarare vidga den. För en tid sedan var jag på en jämställdhetskonferens med det vällovliga syftet att få med den norrbottniske mannen i  arbetet för ett jämställdhet. På konferensen var det faktiskt många män. Jag undrar om alla kände sig bekväma med att konferensarrangören tydligt deklarerade att här är vi alla feminister. Moderator för konferensen var en s k mjuk man, i det här fallet en man som tydligt och återkommande berättade om all sin sårbarhet och alla diagnoser han har fått genom åren.

Det sas kloka saker vid konferensen men den kvarvarande känslan av sektmöte kommer jag inte i från. Jag ogillar att få en etikett i pannan (feminist). Ska jag kunna möta och påverka andra män vill jag bara var den jag är utan etikett. Etiketter  kan skrämma mer än bygga broar. Jag har inget emot mjuka män men jag tror att det är få män som kan och vill identifiera sig med konferensens moderator, han med de många diagnoserna som skulle representera den alternativa manligheten.

Vid nästa jämställdhetskonferens blir utmaningen att bjuda in alla landsbygdens män, då jag antar att det är bl a dessa man vill nå i jämställdhetsarbetet. De måste få en röst som hörs. Det är bara i dialog mellan olika tankar och synsätt vi kan komma vidare. Utan till synes obekväma möten blir sprickan till slut för djup för att kunna lagas...

Inga kommentarer: