Det lackar mot jul...som vi brukar säga. En ljuspunkt i mörkertiden, men också en högtid som alltid brukar ge mig kluvna känslor.
Det kluvna handlar främst om den till synes hejdlösa konsumtionen som trots allt allvarligare klimat och miljölarm bara fortsätter och tycks sätta nya rekord år efter år. Utöver det så sorgliga av många människors brist på insikt och oreflekterade beteende, så undrar jag vilka alla dessa konsumenter är? Bland de jag känner pratas det ganska mycket om att skippa onödiga julklappar och satsa på det goda umgänget. Jag läser även artiklar om familjer som hanterar jul helt annorlunda och där det materiella får en mer undanskymd plats.
Ett svar är säkert att jag lever i min egen filterbubbla med människor som har liknande värderingar kring vad som är viktigt här i livet. Kanske är det också så som en kollega sade till mig idag...vi städar och rensar våra hem hem på onödiga saker....men sakta fylls de då istället på av nya onödiga prylar som vi egentligen inte behöver.
I vår tid där vi verkar vara mera konsument än människa är det bråttom att återerövra det djupt mänskliga inom oss - att vårda våra relationer och den Jord som vi är så djupt förbundna till.
Hoppet är det ljus som trots allt finns även i vintersolståndets tid. Bilden ovan är från Seskarö längst upp i Bottenviken. Bilden nedan från mitt älskade hemfjäll en bit från stugan utanför Arjeplog.
Med dessa ord önskar jag dig en riktigt vilsam och kärleksfull jul. Vi alla behöver det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar