Är tillbaka i stugan. Vaknar till en vacker morgon och känner hur världen växer. Äter min frukost och hör morgonekot. Skulle låtit radion vara avstängd. Min irritation växer i samma takt som jag hör olika partisekreterare uttala sig om en tänkt regeringsbildning. De upprepar sina teser på samma sätt som de gjort sedan valnatten. De pratar om sin tänkta regering som alla kloka vet inte är möjlig. De tycks leva i förfluten tid, blockpolitikens tid. Nu lever vi i en annan tid. En tid då bruna krafter äter sig in och demokratin på sikt inte är självklar.
Partiföreträdarna närmast dumförklarar sig själva. Många väljare tycks vara klokare än de valda. Vi kloka väljare inser att en bredare blocköverskridande regering är det enda rimliga för att få den stabilitet som landet kräver och för att våga fatta beslut med en bred uppslutning.
Kan bara hoppas att denna politiska papegojteater tar slut snart. Upp ur skyttegravarna och visa civilkurage!
Hittar friden in mina marker. Ett par smålommar kvackar i en tjärn och lavskrikorna slår följe en stund. Uppe på Lill-Gaika stannar jag till vid den äldsta tallen. Denna fura med troliga rötter från sen medeltid har klarat stormar, bränder och kyla. Den står trofast kvar i bjärt kontrast till den fåfängliga dagpolitiken.
Skulle vilja sätta Annie Löf med flera under denna tall. Här skulle hon och alla andra få del av naturens obändiga kraft. Ett besök invid tallen kanske skulle kunna skruva ner den löjliga politiska retoriken och de skulle få kraft att äntligen våga ta långsiktigt ansvar.
2 kommentarer:
Du har så rätt. Trist nog handlar det för mycket om Stockholm. Tänk om de kunde lägga undan allt groll och tänka på demokratin!
Somliga...speciellt då Löf och Kristoffersson har mutat in sig allt för mycket i ett hörn. Det är bara dumt och så bygger man inte broar och långsiktigt ansvarstagande.
Skicka en kommentar