tisdag 28 mars 2017

Oförutsedda och förutsägbara händelser i naturen



 Under helgen var vi i min stuga Grova. För mig en av de finaste platserna att vistas på bland skog, sjöar och lågfjäll. Det mesta brukar tryggt upprepa sig under en stughelg. Gärna trevliga överraskningar, men de mindre trevliga försöker jag undvika. Att vi inte fick igång gasolen var därför ingen i större katastrof, då elleverantören Vattenfall veckan innan tagit bort det träd som låg på elledningen. Värmeförsörjningen var därmed säkrad.

Helgen kom trots allt att bjuda på ett par överraskningar av olika valör. Att vakna upp och se tre rådjur tillhör säkert vanligheterna i Sveriges snöfria områden. Här i det fjällnära inlandet är det desto mer överraskande med tanke på den djupa snön och den långa vintern. Roligt å alla händelser. Renarna får kanske konkurrens till sommaren...

Den andra händelsen var egentligen ganska förutsägbar...men jag hade än en gång förträngt kunskapen om att Tegsnäs träskidor inte är något för vårvinterns skidåkning. Det är lätt att lura sig att morgonens kallföre också ska bli dagens dito. Med andra ord...skidturen började riktigt bra och vi njöt av fulla drag av solsken, fin sikt och gott fika.

För den som inte har provat ett par klassiska träskidor kan jag berätta att kall snö med en lätt fuktad yta är den ultimata kombon om man vill ha två decimeter snö under skidorna och knappt kan ta sig framåt.

Det var just detta som hände när vi skulle styra kosan hemåt. Det minsta man kan säga var att jag och skidorna kom överens. Efter en stunds "promenad" med skidorna trodde jag räddningen skulle vara en upplogad väg att vandra hem på. Sagt och gjort, jag vadade i den nästan meterdjupa snön till vägen. Ibland ska man härdas av motstånd och stå för sin dumhet. Naturligtvis hade vägen inte plogats den senaste månaden utan istället vidtog en nästan tre kilometer lång fotvandring med snö till knähöjd tillsammans med de tunga Tegsnäsarna. De var mer än en gång jag tänkte kasta skidorna i skogen.

Nåväl...fram kom jag till slut. Lunchsoppan var minst sagt välkommen och god. Eftermiddagens bastu var naturligtvis av bästa slag.

Tegnäsarna kommer att få stå i boden länge. Vill tro att denna nygamla kunskap om dess egenskaper ska sitta kvar för evigt denna gång...


Inga kommentarer: