söndag 21 augusti 2016

Livstempo, jogging och terrängcykling



 Att jogga är en del av mitt goda liv. Sommarhalvåret sker det ofta på friluftsområdet Ormberget eller längs med strandpromenaden mellan Norra och Södra hamn i Luleå. Vintertid joggar jag ofta på isvägen runt centrum. Att jogga är motion, välbefinnande och meditation för mig. Jag håller mitt regelbundna inte allt för snabba tempo och låter mig inte hetsas av klocka eller pulsmätare.

På senare år har något hänt. När jag väljer joggingslingorna i skogen blir jag inte som förr omsprungen av andra snabbare joggare. Nej, nu är det terrängcyklar som gäller. Oftast går det undan. Hör jag ett pling bakom min rygg så är det bäst att passa sig.

Jag vill inte säga att jag som gammal hederlig joggare är en utrotningshotad art, men vi blir allt färre...åtminstone i skogen.

Det får mig osökt att tänka på människans livstempo och kicksökande. Att många av oss rusar på i våra liv i allt snabbare takt är knappast någon överraskning. När en av medlemmarna i den tyska "Bader Meinhofligan" släpptes ur fängelse efter många år så var det det första han reflekterade över när han släpptes fri...att människor hastighet hade ökat så mycket.

Det blir sådant jag tänker kring på min runda...att jogga i skogen går allt långsamt för den hastande människan. Det ska vara aktivitet, fart och utmaningar.

Själv gör jag som vanligt motstånd. Det där stilla lunkandet mellan gran och tall gör så gott. Undrar just om terrängcyklisten någonsin har hört och sätt morkullan bland trädtopparna, eller om hen överhuvudtaget vet vad en morkulla är i sitt rusande mot vaddå...

3 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Vänta bara ... Snart kommer du att ha Pokémonjägare på cykel i skogen. Så kallad "förstärkt verklighet". Då har man nog aldrig ens hört ordet "morkulla".

Ewa A sa...

Du har rätt i det mesta. Men bara för att vissa cyklar i skogen behöver inte behöva att alla lever ett stressigt liv.

Johan sa...

Bert...Morkullan kanske till slut blir en Pokémonfigur i den förstärka verkligheten. Den är ju lite mytomspunnen...dessa spel gillar ju lite av de mytologiska.

Ewa...jag drar inte alla över en kam....se det mer som en tidtypisk bild över vår tid.