Sitter i min stugan i lappmarken, det är mörkt och en kall vind sveper över älven. Ute i den mörka tystnaden spelar en ensam storlom. Kanske kamraterna redan har dragit mot söder eller kanske den gillar sitt solitära tillstånd därute i tystnaden och mörkret. Lommen och jag har en del gemensamt - ensamhet, stillhet och frid.
Finns det något bättre en det enkla livet i en stuga på hösten? Kanske, men för mig tillhör varat här en av det absolut bästa. Inga måsten, inget som pockar på uppmärksamhet utöver det jag själv väljer att uppmärksamma och en ocean av tid att tänka fritt, högt som lågt.
Mörkret runt omkring mig är vilsamt och den friska och kyliga vinden som emellanåt väcker furorna därute visar att klimat fortfarande är någorlunda på rätt köl.
Tidigare idag lyssnade jag på FN:s klimatpanels senaste rapport. Den fortsätter att bekräfta att det där jag redan har fullständigt klart för mig, vår Jord blir allt varmare och det är vi människor är skyldiga. Det är lätt att tänka mycket mörka tankar om den fortsatta utvecklingen, även om mina tankar mest flödar i ljus i min stuga.
Världens makthavare saknar förmåga att göra något reellt i frågan om de överhuvudtaget bryr sig. Den vanliga människan kanske bryr sig, men få gör något konkret i sin vardag. Jag har passerat mittpunkten i livet, men har ännu ett tag kvar innan jag kan kallas gubbe. Den dag jag har nått detta tillstånd tänkte jag ta mig lite friheter. Gubben Johan kommer att slå hårt med sin käpp på alla tomgångskörare (som det tycks bli allt fler av) som sitter i sina ombonade bilar och leker med mobilen som om klimatfrågan inte fanns och alla var ansvarsbefriade.
Hukar er aningslösa miljömarodörer, gubben Johan väntar på sin tid och han blir inte nådig att tas med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar