Lavskrikan är min favoritfågel och skyddsängel. Runt vår stuga Grova i lappmarken syns lavskrikan regelbundet. Jag vet inte hur många som finns i närområdet, men de uppträder alltid tre tillsammans.
Alla har vi våra skyddsänglar och i naturen finns det tecken som vi kan tyda, bara om vi ger oss tid. När lavskrikan pockar på min uppmärksamhet så vet jag att jag ska vara vaksam. Jag minns åtminstone två tillfällen då mitt förhållande till lavskrikan kan ha räddat mitt liv.
Vid en sen höstvistelse i mina marker drog det ihop till snöstorm. Jag gjorde en vandring längs strandlinjen på den nylagda isen. Tre lavskrikor satt i ett litet träd. De såg frusna ut, så jag delade med mig lite av min medhavda choklad. Sedan följde lavskrikorna mig nästan hela vägen hem. På natten kom snöstormen och bilfärden dagen därpå mot Luleå blev en riktig rysare. Strax efter Älvsbyn fick jag möte av en långtradare där släpet slängde än hit och än dit över vägen. Med en hårmån klarade jag mig från att bli utkastad i skogen av släpet.
Vid ett annat tillfälle såg jag färsk björnspillning efter den väg som löper en bit från vår stuga. Jag satt mig för att skriva på en av mina favoritplatser. Plötsligt kom tre lavskrikor och satte sig i ett träd helt nära mig. De började skrika våldsamt. Med ens förstod jag att de varnade mig och jag beslöt mig för att gå hemåt.
Det är med glädje och vaksamhet jag möter mina skyddsänglar. Jag undrar var de har att säga mig härnäst?
Läs även andra bloggares åsikter om natur, fåglar, lavskrika, skyddsänglar
2 kommentarer:
Tack för att du delade med dig - ja, visst har vi skyddsänglar och i olika skepnader - som lavskrikor t ex
Jo, den som ger sig tid att tyda tecken i naturen finner dem
Skicka en kommentar