Vi är inne i november. Hösten här uppe i norr verkar bli lång i år. Efter en regnig augusti och september har vi sedan dess bjudits på många fina dagar. Den sena höstens låga sol ger naturen en speciell lyster. Det är en annorlunda skönhet som jag tycker om.
Men, vi går mot mörkare tider och soltimmarna minskar i rask takt. Årstidens naturliga mörker får vi försöka omfamna som en god vän. Gammalt tillbaks var denna tid då människors tempo växlade ner. Det fanns tid för inomhussysslor och en möjlighet för vila och reflektion. I vår nutid ser det inte ut på samma sätt. De flesta människor hastar på oförtrutet som alltid utan hänsyn till årstidsväxlingarna.
Som pensionär har jag möjligheten att följa årstiderna och dess rytm nära. Speciellt som jag har valt att leva och bo nära naturen. Det är en gåva att kunna ha det så. Jag önskar att fler skulle sänka på livets tempo. Jag tror att det skulle vara en välgärning för hälsan och göra oss till lyckligare människor. På köpet skulle vi få en bättre värld. Hets och stress gynnar det sämsta inom oss.
Jag såg nyligen den sista delen av den tyska serien "Babylon Berlin". Den är en av det bästa och samtidigt jobbigaste serie jag har sett i svensk television. Serien beskriver en rörig tid i Tysklands historia, en vankelmodig demokrati och nazismens frammarsch. I seriens final försöker de goda besegra det onda. Jag vet hela tiden att det inte kommer att gå och lider med alla ambitioner som grusas. Det som är mest skrämmande är att serien i många delar även speglar vår egen tid. Mörka rörelser breder ut sig och får allt mer makt, grupper ställs mot grupper och demokratin som vi känner den bara pratar och bråkar. I mångt och mycket är demokratin av idag lika tafatt som under mellankrigstidens Europa. Historien borde ha lärt oss att mörka krafter gynnas av oro och rädsla och demokratins oförmåga att ta tag i viktiga samhällsfrågor.
Det är genom att mötas utan baktankar som såväl vi människor som politik kan hitta vägar framåt. Det gör vi genom dämpa tempot, stressa av och låta oss ledas av det goda mörkret som årstiden ger. Just där finns kanske det ljus och den försoning som behövs såväl hos den enskilda människan som i utvecklingen av demokratin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar