Jag går en tur på havsisen. Det är en ganska lugn dag i midvintertid. Det är fint att kunna vandra här fritt under dygnets få ljusa timmar. Spikskorna möjliggör min vandring.
Många tankar vandrar runt i mitt huvud. För ett antal år sedan hade jag inga spikskor därför de inte behövdes. På senare år behövs de mest hela tiden om jag ska kunna stå någorlunda säkert upprätt. Isen jag går på borde så här års vara snöklädd och gjord för skidåkning, men decembers talrika regnväder i kombination med höga vattenstånd har effektivt rensat isen från snö.
För ett par dagar sedan härjades delar av Sverige av en svår storm. I mina trakter är skadorna ringa med några få fallna träd och några timmars strömavbrott. Söderöver är det värre där ofattbara mängder skog har fallit.
Vädret och dess ibland rasande krafter har alltid varit en utmaning för oss människor. Det vi nu bevittnar är en del av något helt annat som vi pratar alldeles för lite om. Så här års ska markerna vara tjälade även i mellersta Sverige. Så var det inte när stormen drog fram. Det har naturligtvis bidragit till de stora skadorna.
Jag läste nyligen om att Golfströmmen, som styr vårt klimat, är varmare än under överblickbar tid. Konsekvenserna av detta är inte bara att fisken i Atlanten lider. En inte alltför djärv hypotes är att den varmare Golfströmmen det bidrar till kraftigare lågtryck där allt för varmt vatten möter arktiska vatten med hårdare vindar som följd.
Även detta är en följd av klimatförändringarna orsakade av människan och hennes livsstil.
Vid sidan av allt kraftigare värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar kan vi nu även lägga allt svårare stormar.
Det är sent på Jorden och vi människor fortsätter att bete sig som om ingenting har hänt...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar